Jag har varit väldigt labil idag. Först satt jag ute på skolgården och grät. Grät inför hela världen. Jag orkade inte mer. Allt är verkligen tungt. Sen gick jag in till datasalen och grät lite till inför hela spanskagruppen. Gick hem och vilade en stund. Kom tillbaka till skolan och fick veta vad jag fick på engelska nationella. MVG rakt igenom på alla delar. Fick veta att jag fick MVG i samhällskunskap också. Fick ett kort lyckorus. Nu sitter jag mest och är trött. Det är fortfarande jobbigt.

Provade klänningen som jag ska ha på skolavslutningen innan. Förstår inte. Klänningen är storlek 32/XXS men ändå känner jag mig så jävla tjock. Kan jag inte bara få gå ner i vikt så att jag vet att jag är smal fastän jag inte ser det? Saknar att ligga under 40 kilo.

Känner mig väldigt nere och ensam. Sitter hemma själv för typ femte kvällen i rad. Inte för att jag brukar vara så social så jag känner mig egentligen lika ensam omkring folk. Men ändå. Och jag vet att hela sommarlovet kommer bli likadant. Ensamt och tråkigt precis som förra året. Jag kommer inte kunna bada, gå runt i shorts eller vara ute med någon en hel dag. Nä, nu ska jag tvinga mig ut i regnet och gå en runda.

Jag har fått några trevliga besked idag. Fick höra att jag har chans att få mvg i matte (!!) och att jag fick bäst resultat på det nationella provet i hela min (väldigt smarta och duktiga) mattegrupp. Det känns bra. Det var längesen jag kunde glädja mig åt ett provresultat så pass mycket. Nu hoppas jag verkligen att jag får mvg också eftersom jag verkligen kämpat den sista tiden. Minns att jag grät jättemycket och mådde skitdåligt för att jag tyckte jag var så dålig på matte.. Haha.

Det gick väl bra på bup. Hon såg i alla fall inte mina sår. Såklart är jag glad över det men det finns en liten del inom mig som skriker. Skriker att det här inte fungerar längre. Att jag inte kommer orka hur länge som helst. Och jag är rädd för att den har rätt.

Blev så arg vid middagen och började bråka. Efter ett (långt) tag slutade med att jag vräkte i mig maten och nu har jag sjukt ont i magen. Jag förstår inte vad som hände och jag brukar aldrig reagera så. Snarare tvärtom - att jag inte äter. Men nu har jag så jävla mycket ångest och riktigt ont i magen. Och imorgon har jag nationellt prov i matte så egentligen borde jag plugga nu. Dessutom fick jag precis reda på att jag ska till bup imorgon. Hjälp..

Som om det inte var jobbigt nog med att äta. I några veckors tid har jag fått väldigt ont i magen varje gång jag ätit (och ibland senare på kvällen). Det spelar ingen roll hur sakta jag äter då jag ändå får ont. Det är så jobbigt att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Dessutom har jag blivit fetare.

Han jag skrev om i detta inlägget dog igår. Och idag dog en av min pappas andra vänner.

Mina händer är spruckna och mitt hår är tunt. Jag kan inte ens sitta med håret vid soffkanten utan att jag tappat så många hårstrån att det ser ut som om man skulle kunna göra en peruk av det. Mina händer spricker så fort jag rör på dem och mina armar är fortfarande ömma. Dessutom får jag ont i magen hela tiden (särskilt efter jag ätit). Och jag sover för lite. Haha, det kan ju knappast bli värre.

Det är en tung kväll hemma hos oss. Imorse fick vi reda på att en väldigt nära vän till familjen (min pappas bästa vän) fått blodproppar och för bara en liten stund sedan fick vi veta att han är hjärndöd. Så nu har jag tänt ett ljus och tänker på honom och hans familj. Ta hand om er och era familjer för man vet aldrig hur länge allt finns kvar. ♥

Jag borde vara glad. Jag fick mvg på det nationella provet i engelska och det ligger en lugn skolvecka framför mig. Dessutom är det fredag och jag har varit ute och sprungit. Men nej, känner mig så tung och äcklig. Jag har även en väldigt äcklig känsla av att hela jag är fylld med bakterier vilket gör att jag tvättar händerna hela tiden och använder handsprit. Jag klarar knappt av att sitta vid datorn för att det känns som om hela datorn är fylld med bakterier.

Idag har solen tittat fram och alla går runt i shorts. Alla förutom jag som fortfarande fryser haha.. Jag slutade skolan redan tjugo över tio idag eftersom vi hade nationellt prov i matematik. Jag spenderade några timmar i stan och nu tänkte jag gå ut på en promenad. Känner mig så tjock.

Jag är trött. Trött på att vakna upp med blodiga lakan och armar som behövs tvättas och plåstras om. Trött på att veta att morgondagen kommer vara lika hopplös som alla andra dagar. Det är jobbigt att ens försöka låtsas som något annat när jag vet att jag inte är värd någonting bättre än det liv jag har. Min kropp är lika tung som mina tankar. Att inte ha några vänner gör ju inte saken bättre precis.

Idag har jag inte gjort något särskilt alls. Bara gjort lite skoluppgifter, fuskat med maten och lyssnat på musik. Jag har inte brytt mig om att titta på såret idag men jag tackar er för alla era tips. De flesta sa att jag skulle ha någon slags plåster på så det blev ett vanligt eftersom det var bara det jag hade hemma. Hela armen ser ju helt förstörd ut i vilket fall som helst men jag bryr mig inte särskilt mycket. Jag vill bara bli smal och det är mest det jag går omkring och tänker på. 35 kilo och perfekt.