en årsresume.

Jag måste klara upp mitt huvud och göra en årsresume. 
 
Januari 
Efter världens sämsta nyårsafton där min syster frågat om hon skulle ta livet av mig genom att använda diabetessprutor mådde jag inte bra. Jag hatade mig själv och tyckte att jag var otroligt fet, nu kan jag säga att jag inte var det. Började med att göra 1000 jumping jacks per dag för att sedan övergå till 2000. Skadade mig ibland.
 
 
Februari
Gick upp några hekto till 45 kilo och grät. Kunde inte sova om nätterna och gick på autopilot. 
 
Mars
Gick på bio med min klass och låtsades att jag mådde bra. Kämpade i skolan och fick höga betyg. Idag förstår jag inte hur jag orkade. Drömde om att väga 35 kilo. 
 
April
Började använda rakblad när jag skar mig. Från början var det mest ytliga sår innan det blev djupare. Vaknade upp bland blodiga lakan i princip varje dag.
 
Maj
Fick MVG på alla nationella prov. Två nära vänner gick bort tätt intill varandra och min familj mådde dåligt. Var ensam för det mesta och fortsatte skära mig. 
 
Juni
Sommarlov. Träffade ingen under hela lovet. Mina föräldrar fick reda på att jag skar mig. Pratade mycket både med socialen och bup men kände mig mest apatisk. Rev upp sår i huvudet i princip hela tiden. Sommarjobbade.
 
Juli
Slutade lägga upp bilder på thinspo och tänkte för första gången tanken på att bli frisk. Fick flouxetin utskrivet och det kändes okej. Gick i shorts (en liten stund) för första gången på ett bra tag. Min morbror dog. Köpte min systemkamera.
 
Augusti.
Började gymnasiet. Kämpade för att vara trevlig och hittade till slut några kompisar. Skaffade en ny blogg som inte hade med ätstörningar att göra. Slutade att skära mig (!!!!!!!!!!) men mådde ändå inte jättebra.
 
September.
Fyllde sexton år. Mådde fortfarande inte bra. Slutade blogga.
 
Oktober.
Mådde fortfarande dåligt men började ändå att utmana lite grann med maten. Det tog alltså tre månader från det att jag tänkt tanken på att bli frisk till att jag gjorde någonting på riktigt.
 
November.
Började att faktiskt leva. Vågade äta på resturang med vänner och började träna lite mer. Skar mig en eller två gånger. Utmanade lite mer.
 
 
December
Har inte skurit mig alls. Äter ute med vänner, fikar (dricker dock bara te) och jag tycker faktiskt om mina vänner. Har tre stycken som jag tycker om och en är en pojke som jag inte vet vad jag känner för. Det är komplicerat men jag tror att.. Jag vet inte. Försöker att utmana och det går okej. Har ätit två lussebullar. Tränar och tycker inte att jag är tjock (ibland). 
 
 
 

384.

Sötisar. Trots att jag knappt skriver och de flesta läsare försvunnit finns vissa av er ändå kvar och jag tycker om er så mycket. Ni är fantastiska.
 
Jag har inte spytt. Inte heller dragit ner på maten. Tränar gör jag 5-6 gånger i veckan men det känns ändå okej. Idag var jag ute och åt indiskt och var på bio med en fin. Jag vet inte, men är det såhär det känns att vara kär? Det är en fin känsla i alla fall. Jag förväntar mig ingenting men det känns bra trots min osäkerhet. Jag håller på att reparera mig själv genom att berätta min historia för de som är starka nog att ta sig genom mina murar. Sakta men säkert bygger jag upp mig själv igen; blir den jag en gång var, fast starkare och mer erfaren. Sjukdomen har tagit otroligt mycket från mig men jag kan ändå inte se mig själv utan detta. Jag är glad att över att detta hänt; över alla tårar, över allt blod som runnit från mina armar under ångestfyllda nätter, över alla skrik och alla slag. Över alla de så kallade vänner jag förlorat, över alla betyg som blivit sämre. För nu kan jag börja om på nytt. Och det är bättre än någonsin jag trodde det skulle vara de nätter jag övervägde att lämna allt bakom mig och försvinna. 

383.

Har bestämt mig för att dra ner på maten, börja träna mer och kanske till och med spy. Jag orkar inte bry mig, vill bara bli smalare.

RSS 2.0